Ett spännande år i hälsingegårdars tjänst!

Den 1 juli i år har jag varit projektchef för projektet Hälsingegårdar - världsarv & utveckling, i precis 1 år. Ett spännande och berikande år med mycket glädje men även viss frustration. Spännande - för att jag får jobba med ett kulturarv som vi tycker platsar på världsarvslistan.
Berikande - för att jag får jobba med så mycket kompetenta och kunniga människor
Frustrerande - för att det finns så många, som under flera år, vill/velat så mycket, men inte alltid fått/tagit chansen att riktigt komma i mål.
Redan tidigt under mitt första år bestämde jag mig för att vi först av allt måste fokusera på det synbara resultatet och den effekt vi förväntar oss att ett världsarv skall ge.
Att kulturarv kostar pengar råder det säkert inget tvivel om. Frågan är vem som betalar.
Att EU är en tacksam finansiär av allsköns kultursatsningar, är bra på alla sätt. Men att se den pengapåsen som en permanent lösning är både förödande och olyckligt. Givetvis kan vi inte räkna bort den offentliga finansieringen men vi kan försöka minska den så gott det går genom att ta med andra aktörer och finansiärer.
Genom att dela in projektet i en "före"-fas och en "efter"-fas (avser beslutet i juni 2009) har tanken varit att ha ett färdigt resultat den dag UNESCO bestämmer sig, oavsätt utslag.
Efter ett beslut kan vi sedan djuploda i frågor av mer bevarande och förmedlingskaraktär.
Och beslutet i juni 2009 blev som bekant bordläggning. UNESCO gillar vår ansökan men tycker den behöver arbetas igenom mer på ett antal punkter. Vilket för oss betyder att vi får vänta till minst 2011 innan vi får upp ansökan på nytt till beslut, under förutsättning att vi redan i januari 2010 får in en ny ansökan till UNESCOs världsarvsråd - vill säga.

\Per